Den svåra dagen!

Idag var det dags!

Dags för den hemska, men ändå efterlängtade, dagen när man

äntligen skulle få veta om man skulle få behålla sin anställning 

eller få gå därifrån..

Jag fick, tack & lov, vara kvar. Likaså min man & mina systrar.

Även större delen av mina kollegor på skiftet fick vara kvar.

Men inte alla.

Bland annat fick en mycket god vän & kollega fick gå & genast
 hamnar man i den underliga

situationen att man är så jäkla glad för sin egen skull.

Och samtidigt är man otroligt ledsen över sin väns öde.

Jag vet att det säkert finns de som blivit provocerade över att jag lade

ut en bild på Facebook där jag skriver att vi firar

dagen med ett glas bubbel.

Men jag ÄR glad för min & min mans skull.

Men naturligtvis så sörjer jag mina kollegor som inte fått vara kvar.

Men jag anser inte att jag är egoistisk för att jag är glad för min skull.

För det betyder inte att jag är mindre sorgsen för mina vänners skull.