Vad händer nu?

När jag var yngre & vuxna frågade: 

Vad vill du bli när du blir stor?

Svarade jag, ganska tvärsäkert:

Präst!

Reaktionen jag fick var inte direkt stöttande.

Utan jag möttes av skratt & undringar...

Inte illa menade alls, utan folk tyckte bara att det

verkade underligt att jag ville bli, vad många anser, ett

så pass fromt yrke.

Men vad jag ville var:

 Att utforska min tro.

Att få stödja människor i svåra & glada stunder.

Att ifrågasätta prästerskapet.

Att tänja gränser.

Att lära mig flera sidor av en andlighet, som 

jag faktiskt var övertygad

(ÄR övertygad) om finns

runt oss, i oss.

Men genom att jag inte vågade tro på mig själv

& därigenom trodde mer på andras tvivel,

genomförde jag aldrig min dröm.

Istället valde jag.....Inget yrke alls.

Jag gick en gymnasielinje som inte gav någonting, 

förutom goda vänner & en 

ännu större förvirring i mig själv om min framtid.

Jobbade en kort period inom vården, innan jag fick

fast jobb på Ericsson vid 18år ålder.

Och där har jag varit sen dess.

Å tro nu inte att jag klagar på det.

För jag trivs.

Men vid varje varsel som vi genomlidit så gnager oron

mer & mer.

Vad gör jag när de väl kommer till mig på

turordningslistan?

Och varje gång det inträffar har jag hunnit

bli lite äldre.

Nu är vi här igen.

Ett varsel.

Underbara, älskade kollegor som tillhör

bemanningsföretag får reda på ena dagen att:

Imorgon är din sista dag. Rensa ur ditt skåp & gå.

Vi fast anställda vet inte alls vad företaget vill ha kvar

för personer.

Ja, jag förstår att det måste ibland genomföras

nedskärningar.

Säger inget negativt om Ericsson, har som sagt trivts under alla

år.

Men om det nu är min (o)tur?

Vad händer då?

Vem vill ha en 44årig kvinna, med ingen utbildning alls?

Jag vet att jag är en jävligt bra reparatör på kretskort, men det är ju ingen

eftertraktad yrkeskategori direkt.

Och vill jag verkligen jobba med det?

På grund av detta så har jag ALLTID

uppmuntrat mina barn att följa sina drömmar.

Jaha, du vill jobba med hästar?

Kör på!

Inte: Men tänk på att det är ett yrke med dåligt betalt,

långa arbetsdagar, slitigt & ibland en ganska skum

bransch.

Okej, du vill gå fordon på gymnasiet?

Absolut!

Inte: Fast vore det inte bättre om du läste till ekonom eller

data/IT-tekniker? Det är där framtidsjobben

& pengarna ligger.

Nej, jag vill att mina barn ska få chansen att

utbilda sig till det just DE vill. 

Att de ska följa SINA drömmar.