Nu & då

Hallå alla ni "gamla" hästmänniskor. Har inte ni också reagerat på denna "hysteri" som är på dagens unga hästfolk?
Nuförtiden säger man inte att man köpt ett par nya ridbyxor, nä man MÅSTE nämna märket i samma andetag.
Sadeln är en si & stövlarna är märke så. På schabraket står det en stor 3:a & det betyder att det är ett "fint" märke. Tränset har en en viss logga på sig, så vips är det genast snyggare/bättre/viktigare.....

Visst fanns det snobb-märken, dvs dyrare, på den gamla goda tiden. Men det var i princip bara eliten som hade dessa, eller de ryttare som var född med silversked i munnen.
Alla andra hade oftast bara EN sadel, en allround, lite kantstött & ful i färgen. Men man kunde rida ändå.
Pannbanden på tränsen gjorde vi fina med enkla plastband, inte en enda swarovski sten (dvs en bit slipad glas med högt blyinnehåll) så långt ögat kunde nå. Men dåtidens ponnyer var precis lika fina.
Och man hade ETT träns.
Stövlar var man glad om ens föräldrar hade råd att köpa ett par konstläder, å de såg ut som ridstövlar åtminstone å inte som en korsning mellan gummistövlar/reflexband/ridstövlar.
Vojlocken (Ja, man hade vojlock & inte schabrak) var enfärgat. Oftast hade man 1 eller 2.
Ridbyxorna fanns i 3 färger, beiga, svarta & vita. Inte en enda logga eller märke eller konstnärlig brodyr så långt ögat kunde nå.
Maten man gav till hästen var havre & hö, lyxade till det men betfor & morötter/äpplen.
Benskydd använde man på hästar som behövde det. Man satte inte på det i förbyggande syfte utifall att om något skulle kunna hända.

Fast samtidigt är det ju skönt att det gått framåt. Ett under att inte fler av oss dött eller fått allvarliga skador, men tanke på att det hjälmar vi hade (om de ens användes) oftast var den gamla hederliga kasken, gjord av pressat papper. Säkerhetsstigbyglar var inte uppfunna & om någon föreslagit att vi skulle sätta på oss en säkerhetsväst hade vi nog svimmat av skratt.

Vad jag vill ha sagt av mitt svammel är: Att jag tycker att dagens ridsport har blivit alldeles för mycket materialistisk & märkeshysterisk. Vissa av de ryttare som sitter med sin dyra dyra dyra utrustning borde istället ha lagt ner de pengarna på fler träningar istället. Och ödmjukheten, förståelsen för de som inte har den finansiella möjligheten att köpa alla dessa dyra märkesprylar är nästan obefintlig.

Jag & Muscot i en ganska typisk outfit från början på 80-talet. Konstläderstövlar, beiga byxor, sliten vojlock & sadelgjord av brandslang.