Hästliv

I hästlivet får man verkligen vara beredd på
att handskas med en massa känslor.
I förrgår när jag red så var det absolut underbart!
Sessan var med på noterna till 100%
Det var totalt samarbete, vi jobbade ihop som ett team.
Det var öppnor & slutor, fram-och bakdelsvändningar.
Galoppfattningar som var så mjuka att de knappt märktes.

Idag var det precis tvärtom!
Hon sprang med huvudet rätt upp, kollade på allt & alla runtomkring
istället för att lyssna på mig.
Vilket gjorde att jag satt som en kratta, spände mig & till sist
bara blev frustrerad.
Så jag gav upp :(
Tänkte skritta ut en sväng istället.
Men nejdå!
Lilla fröken Sessan tänkte minsann INTE lämna stallplanen.
Hon började studsa & stegra & jag blev så rädd att
jag bara ville kräkas......
Men jag gav mig inte!!!!
Försökte trycka bestämt med skänklarna & tänka framåt,
glömma rädslan & sitta tungt på rumpan.
Och jag vann :)
Vi kom ut på en liten skrittur till slut.
Så trots att dagens ridning inte började bra, så slutade den med en stor seger för mig!