Vargtimmen

Den är här.... Vargtimmen.Vår-vinter stormen rasar utanför fönstret & lika många tankar rasar i min hjärna.
Ibland funderar jag på att det vore så mycket enklare om man inte tänkte så förbannat mycket.
Om bara min självkänsla & självförtroende kunde ta ett par steg uppåt.
Nä, inatt är det ganska nattsvart (hahaha).
Kan inte sova eller koppla av.
Inte undra på att sonen har ett knasigt känsloliv med en så knasig mamma ;o)
Fast de ser ju aldrig den här sidan av mig, men de kanske anar det ändå.
Dricker mugg efter mugg med grönt te, en av alla mina laster.
Försöker sova, men det går inte.

Har suttit & letat tävlingar som jag & Zingo kan häva oss ut på. Men funderar på om det någonsin kommer att ske. Kommer vi någonsin att bli klara?
Jag jobbar i stort sett vid alla tävlingar som ligger här runt omkring.

Marcus var sitt gamla jag idag, tack o lov. Hade med sig sin kompis Andreas hem från skolan, en jättego kille med massor av humor, trots att han är Djurgårdare. När vi åt kvällsmat så bara fånade vi oss hela tiden. Skrattade så tårarna rann. Tom Jocke bröt ihop av skratt, han som annars är sinnebilden för kontroll & har lite svårt att släppa loss, nästan lite tråkig ;o)

Det gick bra med Karros intervju idag, men det var mest jag som pratade. Hon var helt plöstigt jätteblyg, lilla stumpan. Vi berättade om hur det varit mellan Pepsi & henne. De utfall han gjort mot henne & hur jobbigt hon haft det. Men också hur bra det går nu. Fast jag tyckte att det kändes ganska svårt. Man vill ju alltid vara en bra förälder & hundägare. Kändes som om jag inte var något av det när jag pratade med journalisten. Att jag låtit hunden gå så långt i sitt felaktiga beteende, att jag inte ingrep tidigare. Att det var brist på uppfostran som gjorde hunden knasig & rädd för saker. Fast jag måste ju tänka efter på hur mina tidigare hundar varit. Trevliga, säkra & sociala.
Återigen så slår det dåliga självförtroendet igenom.

Väldigt mörk blogg som skrivs inatt märker jag. Sitter å tvekar om jag ska publicera den överhuvudtaget. Man lämnar ju verkligen ut sig själv. Vet inte vem som läser. Men samtidigt är det skönt att skriva av sig all skit som samlas inom mig emellanåt. Usch vad larvig man är.....eller??