Lääänge sedan

Jaha, drygt en månad sedan det blev något skrivet.
Beror väl mest på att jag inte varit friskn(dvs värre än vanligt). Den förbannade förkylnig har förföljt mig i dryga 5 veckor. Men nu är det slut :o)
JAG ÄR FRISK!!!!!!!!!!!!!!
Å framförallt är jag RÖKFRI :o)
Stolt över mig själv.

Hundträning då? Njae, det har inte blivit mycket av den varan under tiden jag varit drabbad av influensans förbannelse.
Men idag var det dags för sök!!
En tapper skara har trampat fram idag genom blötsnö, vatten & annan obehaglig väta.
Lille Zingo blev något exalterad över att faktiskt få jobba igen ;o) De första skicken gick bra, men sen strulade den hormonstinna hjärnan till det.
Skkulle han verkligen söka efter R-M eller springa till den söta labrador tiken Dora?? Han fick åtminstone ett lyckat avslut & tyckte som vanligt att allt var skitkul :o)
Imorgon ska vi träffas vid KBK för att träna lite lydnad, vilket behövs.

Till sist en tanke till alla som mist en älskad vän på fyra ben.
Speciellt till några vänner som mist sina kamrater de senaste dagarna.
Kram till er.


På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...


Författare okänd...